180625

Dagarna går saktare och saktare för varje dag.
Jag kan inte släppa att min ängel försvann ifrån mig.
Dagarna går som ett stort moln , jag vaknar, jag gör mitt jobb och jag tränar för att få ut mina känslor sen sova tills det är en ny dag och gör samma sak igen . 
Jag ser ingen direkt glädje i något jag gör just nu . Det enda som får mig att må lite lite bättre är när jag får träffa och umgås med Freja min systers dotter . 

Sen har jag i dagarna beställt en resa till Turkiet vilket är det enda som jag ser fram emot just nu :) 
43 dagar kvar tror jag nog allt det är .
4 augusti är jag i mitt andra hem igen :)  (null)

20180331

Märkligt att man kan sakna någon
så ofantligt mycket.
Någon som egentligen aldrig tidigare existerat.
En gång var det bara du och jag,
samma som nu.
Men något hände däremellan,
du blev far och jag blev mor.
Nu är det bara du och jag
och ett osynligt barn.
Om någon ser oss
komma gående, sida vid sida,
ser de inte det skrattande barnet
vi håller i handen mellan oss.

Vi är föräldrar
som bär vårt barn inom oss,
osynligt för världen
 
sad
 

20180312



Även om jag aldrig har träffat dig så gör det ont att du försvann så snabbt , jag skulle så gärna vilja träffa dig om några månader . Men det var inte så livet ville det skulle vara . Jag känner mig ensam, jag känner mig ledsen , jag har igen att prata med . Och all sorg bara bubblar inuti mig . Alla bebisar man ser gör att man känner sorg . Jag känner mig ensammast i världen 😭💞