You know it all

Som ni vet så började allt med att jag och micke gjorde slut . HAn var otrogen med tre andra brudar samtidigt som mig. Samtidigt som han skuldsatte mig på flera hundra tusen kronor. Dessa pengarna försökte jag betala tillbaka så mycket jag kunde varje månad utan att någon skulle få veta. MEn med tiden så kunde jag inte betala fick hoppa över någon räkning sen blev det dyrare för varje månad , S tillsist så bröt jag ihop inför pappa. Vi gick till banken satte press på honom . Det var nu Som ett års kamp började på allvar. Det var jag mot honom om pengarna.

 

Pappa som är den underbaraste människan jag någonsin vetat om försökte göra allt för mig vi gick till banken pappa och mamma gick i borgen för mig så jag kunde ta ett lån för att betala alla skulder å gjorde det till ett lån på banken med mindra räntor.MAmma var arg skällde på mig vilket inte gjorde mig på bättre humör direkt(har fortfarande svårt att lite på henne).
Medan pappa gjorde allt i sin makt för att få mig på bättre  humör.

 

JAg mådde från början mest d¨ligt för att jag blev singel.Då är man alltid ledsen de som varit med om ett uppbrott vet att man blir ledsen då sen att jag hade ännu en personlig tvist med där som jag inte säger något om här gjprde det inte lättare. Ett beslut som var svårt att ta. Jag grät mycket för jag trodde att jag skulle leva livet med honom . Vi var ändå överrens vi denna tidpunkt så var mest mina känslor.
JAg tyckte det var grymt jobbigt redan denna tiden. JAg grät konstant hemma ,jag grät på jobbet när jag var ensam men försökte hålla skenet uppe.

Kampen med pengarna började vi blev mer och mer ovänner då jag tillslut fick säga till honom att jag kontaktade polisen om jag inte fick mina pengar. I samma veva som det började gjorde jag något jag inte ville göra igentligen. PÅ jobbet var det en pina.JAg höll mig för mig jälv för att inte bryta ihop. Samma veva fick jag öroninflammation fick vara sjukskriven för jobbet vilket jag inte hade råd med :/ Samma dag som jag kom tillbaka från sjukskrivningen bröt jag ihop inflr en kollaga jag bara grät och grät och grät jag kunde inte göra annat allt som jag hållt inne på jobbet bara kom ut .

Under all denna tid hade allt som jag någonsin älskat blivit så fruktansvärt tråkigt. min fritid var inte längre rolig. Musik, läsa ,rita,filmer inget av det där var längre roligt, jag låg bara hemma i soffan och grät.

Tillsist så kallade cheferna in mig på jobbet då de fått höra att jag mådde dåligt.

När jag väl kommit dit efter ca 3 månader av kamp hade jag slutat ha kontakt med omvärlden (familj kompisar kollegor)
Slutat äta överhuvudtaget
Låg bara hemma i soffan
Jag spydde såfort jag fick i mig någon vätska.
JAg hade skrivit brev till min pappa att han skulle glömma bort mig som dotter

MEn samtidigt ringde jag på nätterna till honom i panik jag kunde inte andas jag vile inte leva längre. Min kämparglöd var slut.

MIcke hade även tagit med sig min bästa vän till hans sida. de gaddade ihop sig mot mig

 

Så chefen skickade mig till en psykolog . JAg fick gå hos den personen 1 gång i veckan. Fick antideprisiv medicin men den tog jag aldrig för rädslan att bli tjockare än vad jag redan var.

JAg gick hs henne 10 ggr sen tyckte hon att jag var för bra för att gå där . MEn hon om någon borde ha sett att de bara var en mur. den muren som jag la framför ansiktet varje dag jag råkade träffa någon.

JAg var sjukskriven i två veckor .

Jag måste säga att min räddning blev träningen. JAg gick in på gymmet varje dag tog ut min ilska på honom på henne på omvärlden varje jävla dag. HAde jag inte tagit ut den där hade jag tyvärr tagit ut den  på mig själv tillsist.

 

Så det var träningen och en underbar pappa som stod ut med mig i vått och tprrt även om ajg sårade honom så många ggr under denna tiden . 

MEn det är honom jag tackar fär att jag lever idag. För utan honom hade jag inte orkat med den kampen. Efter jag kom ut ur detta ( tog ca 6 månade från början till slut) så tog det ytterligare 3 månader tills jag fick pengarna.