20180129

Då var det dax att vara på stället jag hatar.
Att bara gå in genom dörrarna ger mig kalla kårar .
Alla minnen och besök här ger mig kalla kårar.
Det går en hemsk känsla igenom hela ryggraden.
 
De är tur i oturen att jag skulle vara där så tidigt som jag skulle för då hinner jag knappt vakna innan jag ska vara där så då hinner jag inte känna efter
Går in betalar min patientavgift ,går till avdelningen dit jag ska och sätter mig i väntrummet.
Spelar ingen roll om man så har den första tiden på dagen för man kommer alltid in senare än vad man ska. OCh de där extra minuterna hinner man tänka så himla mycket kan jag meddela er.
 
IN  kommer jag iallafall sådär 15 minuter efter att jag ska.
Får träffa en sjuksköterska som tar blodprov vi pratar lite fram och tillbaka sen får vi gå över till en annan avdelning.
Där får jag göra ett ultraljud.
 
Det var det jag fick reda på förra veckan.
Så här ligger jag med benen isär och de tittar på allt och lite till .
Jag är i vecka 6.
Men det är nu kaoset startar. på riktigt.
Jag har utomkvedshavandeskap.
 
Så jag blir ombedd rings någon som kommer till mig för här skulle det bli akutoperation men unde ta ett tag.
Så får ringa snabbt som attan sen blir jag inslängd på ett rum och vänta.
 
Får skriva massa papper,mamma och pappa kommer,sen blir det en himla väntan för vi var tvugna att vänta på labbet och deras blodprov och nu var det mitt i lunchen.
 
MAmma fick åka hem.
Jag och pappa kvar, vänta vänta vänta tillsist var alt gjort på sjukhuset och jag fick åka hem igen efter allt. Men skulle komma tillbaka två dagar senare.
 
 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: